Rent
Regi: Chris Colombus
Mark Cohen (Anthony Rapp) och Roger Davis (Adam Pascal) Bor i New York i slutet av 1980. De har båda stora drömmar som de kämpar för, Mark vill göra film och Roger vill skriva låtar. Han var på god väg att bli artist när han var yngre, men så träffade han April och blev kär. Inte långt senare så dog April av Aids. Mark och Roger är helt panka och kämpar för att få pengar till hyran. Dessutom så har Roger också Aids. På julafton så kommer deras gode vän Collins tillbaka från universitetet där han undervisat i filosofi men nu fått sparken. Men när han väntar på att porten ska öppnas så blir han rånad. En dragqueen vid namn Angel hittar honom på gatan och hjälper honom tillbaka. Collins och Angel blir förälskade. På våningen under Mark och Roger så bor Mimi, en strippa och drogmissbrukare som blir kär i Roger. Mark har nyligen blivit dumpad av en kvinna som heter Maureen, som sedan blev ihop med juristen Joanne. Marueen gör en protest emot vad överklassmänniskorna försöker förvandla samhället till, men protesten urartar.
Tillsammans så kämpar bohemerna Mark, Roger, Mimi, Maureen, Joanne, Collins och Angel mot Aids, samhällets förtryck och fattigdomen med kärlek. Rent är en musikal från början som filmatiserades 2005. Första gången jag såg den här filmen så tyckte jag att den var okej, inte mer. Men sedan började jag lyssna på låtarna ifrån den och såg filmen igen. Nu är låtarna allt jag lyssnar på för tillfället, och filmen har blivit en av mina favoritfilmer. Mycket tack vare Angel som man inte kan låta bli att älska. Hon är ren godhet, bryr sig om allt och alla. Hon är en av de vackraste, personligaste och bästa filmkaraktären jag sett i någon film på riktigt länge.
Musiken i Rent är berättande, och verkligen alla låtarna är bra enligt mig. Rent är en av de sorgligaste filmerna jag sett på länge, herregud vad jag grät, men jag tror att man måste gilla musikaler för att tycka om den. Jag tycker om musikaler och jag ger Rent 5 av 5 bubblor.
