Ondskan
Författare: Jan Guillou
När Erik relegeras från skolan på grund av alla de bråk han är inblandad i, blir hans sista chans till att få börja på ett gymnasium är att gå sina sista år innan på Stjärnsberg. En internatskola långt utanför Stockholm. Erik vill lägga våldet åt sidan när han nu ska börja på en ny skola och när han kommer dit verkar Stjärnsberg som en drömskola.
Erik får dela rum med en kille som heter Pierre. De är ganska olika; tillskillnad från Erik gillar Pierre att läsa och hatar sport men de blir snart mycket nära vänner.
Men alldeles för snart inser Erik att skenet bedrar om skolan.
Stjärnsberg har helt andra regler än den yttre världen. Här är det "kamratuppfostran" som gäller. Kamratuppfostran går ut på att de äldsta eleverna på skolan har ett råd som fungerar ungefär som en regering. Följer man inte deras order ger de olika straff. Ett av straffen är "rutan", en ruta på skolans baksida där två fjärderingare slåss mot den straffade. Fjärderingara inte kan slåss, inte på riktigt som Erik. Det visar han när han utmanas i rutan. Han har mycket erfarenhet ifrån sin förra skola och kan ta emot många slag utan att visa en min, vilket skrämmer många på Stjärnsberg. Det är tack vare farsan med sitt eftermaten stryk med bla. björk ris eller det allra värsta- hundpiskan.
Erik vägrar att vara springpojke åt fjärderingarna. Erik kan ordervägra och ställa hela deras system på ända men han kan inte sätta dit rådisarna, för om man slår en rådis blir man omedelbart relegerad. Erik får inte bli relegerad för då ryker hans framtid. Och eftersom att rådisarna vet detta så gör de allt för att knäcka honom. Men Erik fortsätter att göra motstånd eftersom att han vet att man inte kan låta såna som rådisar och farsan vinna. Ondskan får aldrig vinna.
Ondskan berörde mig, att det finns sådana människor som kan göra sådana hemska saker mot andra. Man tänker inte alltid på hur illa vissa kan ha det. Boken är verkligen värd att tänka på. Jag ger Ondskan 4 av 5 bubblor.
Allmänt: Ondskan är en delvis självbiografi om Jan Guillous uppväxt och 1966, när Guillou vikarierade på herrtidningen FiB/Aktuellt, skickades han till Solbacka - skolan som stått förebild för Stjärnsberg i boken - för att göra ett repotage om de missförhållanden som sades råda på skolan. Guillou lyckades, mycket tack vare detta reportage, se till att skolan några år senare lades ner. Ondskan har även filmatiserats.
Skriven av Tina Stammel
