Regi: Chris Colombus

Mark Cohen (Anthony Rapp) och Roger Davis (Adam Pascal) Bor i New York i slutet av 1980. De har båda stora drömmar som de kämpar för, Mark vill göra film och Roger vill skriva låtar. Han var på god väg att bli artist när han var yngre, men så träffade han April och blev kär. Inte långt senare så dog April av Aids. Mark och Roger är helt panka och kämpar för att få pengar till hyran. Dessutom så har Roger också Aids. På julafton så kommer deras gode vän Collins tillbaka från universitetet där han undervisat i filosofi men nu fått sparken. Men när han väntar på att porten ska öppnas så blir han rånad. En dragqueen vid namn Angel hittar honom på gatan och hjälper honom tillbaka. Collins och Angel blir förälskade. På våningen under Mark och Roger så bor Mimi, en strippa och drogmissbrukare som blir kär i Roger. Mark har nyligen blivit dumpad av en kvinna som heter Maureen, som sedan blev ihop med juristen Joanne. Marueen gör en protest emot vad överklassmänniskorna försöker förvandla samhället till, men protesten urartar.

Tillsammans så kämpar bohemerna Mark, Roger, Mimi, Maureen, Joanne, Collins och Angel mot Aids, samhällets förtryck och fattigdomen med kärlek. Rent är en musikal från början som filmatiserades 2005. Första gången jag såg den här filmen så tyckte jag att den var okej, inte mer. Men sedan började jag lyssna på låtarna ifrån den och såg filmen igen. Nu är låtarna allt jag lyssnar på för tillfället, och filmen har blivit en av mina favoritfilmer. Mycket tack vare Angel som man inte kan låta bli att älska. Hon är ren godhet, bryr sig om allt och alla. Hon är en av de vackraste, personligaste och bästa filmkaraktären jag sett i någon film på riktigt länge.

Musiken i Rent är berättande, och verkligen alla låtarna är bra enligt mig. Rent är en av de sorgligaste filmerna jag sett på länge, herregud vad jag grät, men jag tror att man måste gilla musikaler för att tycka om den. Jag tycker om musikaler och jag ger Rent 5 av 5 bubblor.

 Regi: David Fincher

Benjamin Buttons otroliga liv handlar om Benjamin (Brad Pitt) som föds på tidigt 1900 tal. Benjamin är inte len och full av liv när han föds; han är alldeles rynkig och i samma fysiska tillstånd som en 80 åring. När hans pappa ser honom tar han genast Benjamin och springer iväg för att kasta honom i vattnet vid hamnen, men kommer på bättre tankar och överger honom istället på en trappa till ett ålderdomshem och de tror inte att Benjamin ska överleva, en kvinna som jobbar där, Queenie bestämmer sig för att ta hand om honom den sista tid han har kvar. Men han ger sig inte och växer upp på ålderdomshemmet tillsammans med andra människor som är lika rynkiga på utsidan som Benjamin. Men på insidan är han lika lekfull som ett vanligt barn. Benjamin blir inte rynkigare och i dåligare skick med åren- tvärtom! Han blir starkare, får mer hår på huvudet och blir livligare. Benjamin åldras inte fysiskt sett med åren, han blir yngre.

När han möter en av de boendes barnbarn Daisy (Cate Blanchett) uppstår en nära vänskap mellan dem och medan åren går blir hon äldre och han yngre och även fast de är ifrån varandra år från år så har de tankarna på varandra.

Denna film är vacker och sorglig, en omöjlig kärlekshistoria. När jag såg den första gången var jag först osäker på om Brad Pitt kunde klara av en film med en handling som denna då han oftast spelar starka och snygga action roller, men han agerar väldigt skickligt och trovärdigt. En människa som blir yngre med åren i stället för äldre + en människa som åldras vanligt= ett måste för alla romantiker som älskar att snyfta till omöjlig kärlek. Jag ger Benjamin Buttons otroliga liv 4 av 5 bubblor.

Skriven av Tina Stammel

Av: Jonas Jonasson

Hundraåringen är berättelsen om hur Allan Karlsson kliver ut genom ett fönster och därmed rymmer från sitt hundrade födelsedagskalas. Men det är också en resa genom 1900-talet, och några av dess viktiga händelser, där Allan Karlsson närvarat vid typ alla. Men hur som helst, Allan inser att han ledsnat på att leva på ålderdomsboendet, med griniga sköteskan Alice bossande över sig, så han bestämmer sig för att rymma. Endast iförd tofflor på fötterna så ger han sig av, inte ens hatten hinner han ta med sig. Inte heller särskilt mycket pengar hinner han få med sig, men turligt nog så går han med på att vakta en väska åt en yngling som behöver göra ett toalettbesök på stationen, och när Allans buss rullar in så bestämmer han sig helt enkelt för att ta med väskan. I väskan visar det sig finnas 50 miljoner kronor. Så pengar blir senare inget problem. Allans resa fortsätter tillsammans med hans nyfunne vän småtjuven Julius. Senare så ansluter sig även Benny, en man med ett gatukök, även fast han råkar vara sveriges mest utbildade man. Gunilla, en rödhårig kvinna som svär i varje mening, minst två gånger, och som även äger en schäfer och en elefant vid namn Sonja. Bennys bror Bosse, som efter tre miljoner tinar upp och blir sams med sin bror, och slutligen en man som kallas chefen och egentligen var där för att hämta tillbaka väskan och döda Allans lilla gäng, men det visar sig att han och Bosse var gamla polare och han bestämmer sig för att tills vidare följa med på flykten ifrån polisen.

Det var längesedan jag läste en så rolig bok! Händelseförloppet är så oförutsägbart och märkligt, men ändå på samma gång otroligt välgenomtänkt. Allan är en rolig gammal gubbe, som jag gärna skulle haft till morfar eller något, trots att han genom tiderna råkat få lite blod på händerna. För alla roliga karaktärer, för den intressanta handlingen och för elefanten Sonja så ger jag Hundraåringen 4 av 5 bubblor
                                                                                                
                                                                                                              Skriven av Sara Forsman

                                                       

Skriven av: Johan Harstad

"VILL DU RESA TILL MÅNEN?"
NASA har startat en tävling för ungdomar; tre ungdomar världen över ska få chansen att åka till månen tillsammans med professionella astronauter.
Ungdomar världen över kastar sig över att få anmäla sig och medierna skriver inte om annat.

De tre ungdomarna som vinner är Antoine från Frankrike, Mia från Norge och Midori från Japan.
Ingen har rest till månen på 40 år nu och nu ska dessa ungdomar få chansen. Men något som inga andra än NASA vet är att något inte står rätt till på månen, de misstänker ett hot. Ett hot som måste utforskas. Det ultimata sättet för att få in sponsorpengar är just att skapa en tävling för oerfarna ungdomar.

Herr Himmelfarb har varit vaktmästare i Area 51 i sina unga år, men är nu en gammal och senildement patient på ett ålderdomshem. Han har nästan ingen kontakt med yttervärlden alls, men när han får höra att ungdomar ska resa till månen så tänds något i hans hjärna, hans tankar blir plötsligt helt kristallklara för en stund;
DARLAH
De ska ta basen i bruk.
De ska hitta DEM, det är det de ska göra.
Vi var ju eniga om att aldrig åka tillbaka dit.
Aldrig!

Denna bok var riktigt bra och framförallt obehaglig. Om man någonsin tänkt tanken på att det vore coolt att åka till månen kommer man definitivt att rygga inför den tanken efter att läst Darlah. Det ryktas om att denna ska filmatiseras och jag lovar att filmen skulle ge er rysningar! Jag ger Darlah 4 av 5 bubblor.
Skriven av Tina Stammel.

Regi: Steve Antin Ali (Christina Aguilera) har i hela sitt liv bott i en sömnig småstad, men har nu bestämt sig för att följa sin dröm. Hon ger sig ut i stora världen för att söka ett jobb som sångerska. Med en liten summa pengar så åker hon till New york, men dessvärre så hittar hon ingen ledig plats. Hon hittar av en slump Burlesque, en klubb som drivs av Tess (Cher). Hon blir väldigt fashinerad av klubben med burlesk dans (Burlesk=gammaldags sripteasedans, där man inte tar av sig kläderna utan har fokus på dansen.) Ali försöker övertala Tess att få jobb som dansare, och efter mycket om och men så får hon jobb på klubben. Hon får dela lägenhet med Marcus, en kille i baren vars fästmö är bortrest. En natt så får Ali ersätta Nikki, den bästa dansaren som dessvärre har en förmåga att supa sig full och inte ta ansvar, och Ali tar plats på scen. Men av svartsjuka så sabbar Nikki ljudet och dansen avbryts. Men då tar Ali ton och imponerar på alla med sin röst, och avbrottet får motsatt effekt. Bourlesque hade länge varit på väg ner, och Ali blir deras räddning.

Burlesque hade faktiskt sina stunder, men var ofta tråkigt förutsägbar. Man kände hela tiden att man visste exakt vad som skulle hända, vilket inte brukar vara så roligt. För mig är också en viktig del att filmen "söta-underbara-räddarallt-killen" ska vara söt hela tiden och så. Marcus, som denne prins heter, tyckte jag inte riktigt om och det förstörde lite. Vad som räddade den här filmen var den underbara dansen, de hätiga sminkningarna och kläderna. Jag är inget stort fan av Aguileras röst, men Chers låtar var riktigt bra. Jag ger Burlesque 2 av 5 bubblor

Skriven av: Sara Forsman

Av: Jodi Picoult

Anna Fitzgerald vet att hon inte blev till som alla andra barn. Hon vet att hon blev skapad i ett syfte; att rädda sin syster Kate. Kate har leukemi och enda sättet för henne att överleva är att Anna donerar från sin kropp till henne. Anna gjordes till en perfekt matchning av Kate och hon är den enda som riskfritt kan donera till henne. Oundvikligt så har Anna och hennes bror Jesse stått i bakgrunden, då Kates cancer drabbar hela familjen och sakta börjat bryta ner den. Men när Kate behöver ena Annas njure för att överleva så säger Anna ifrån. Ingen har någonsin frågat henne om hon vill vara Kates donator, och hon är trött på det. Och det är dessutom inte riskfritt att leva med bara en njure. Så trots att Kate är Annas bästa vän så går hon tilll en advokat för att få rätten att bestämma över sin egen kropp.

Boken är skriven ut många synvinklar, alla i familjen Fitzgerald, advokaten och Julia, som blir utsedd till god man. På så sätt så får man allas perspektiv på allt. Om det inte hade varit så så hade det nog varit svårt att sympatisera med vissa av karaktärerna. Lite överallt så är det tillbakablickar och minnen från Annas, Jesses och Kates barndom, vilka var fint skrivna.
Det var också väldigt svårt att avgöra vem i boken som hade gjort fel! Sara Fitzgerald, mamman i familjen, gjorde bara allt för att hennes lilla flicka skulle överleva. Och vem skulle inte göra det? Anna vill själv bestämma över sin kropp och vad hon ska leva utan, och det förstår man också. Men Kate kommer dö om hon inte får det hon behöver. Trots detta så lyser systerskapet mellan Kate och Anna i hela boken och den verkliga konflikten är mellan Sara och Anna.

Jag såg filmen före boken. Filmen grät jag mig igenom, den var otroligt vacker. Och jag tycker att filmen har med det viktiga i boken. Men boken var inte alls lika sorglig, vilket är konstigt. Böckerna brukar vara mycket mer känslosamma än filmerna. Men som sagt, jag tyckte boken och filmen gick hand i hand, tills slutet. Där skiljer sig hela berättelsen helt och jag blev helt paff! Och slutet gjorde att jag inte alls tyckte lika mycket om boken som filmen. Slutet i filmen var väntat och jag såg ju filmen först, jag hade kanske tyckt annorlunda om jag läste boken först. Allt för min syster  är ett av de sällsynta fall där filmen är bättre än boken, och jag blev så besviken.

Men den hade dock ett fint språk, och handlingen är väldigt intressant, så jag ger Allt för min syster 3 av 5 bubblor. 
                                                                                                                                             
Skriven av Sara




 

Skriven av: Ali Shaw

Ida Maclaird håller sakta på att förvandlas till glas. Hennes tår är redan helt genomskinliga av förglasningen och det sprider sig allt fortare upp, upp.
Ida bestämmer sig för att återvända till St. Hauda's Land där hon tror att anledningen till förglasningen finns, för att försöka hitta den enda personen som kanske kan hjälpa henne.

Midas Crook är en mycket tillbakadragen kille med en dålig uppväxt bakom sig. Han har bara en trogen vän och inte ens denne får röra honom, han låter ingen komma nära honom vare sig fysiskt eller psykiskt. Hans enda intresse är att fotografera.

En dag när han är ute och fotograferar träffar han Ida. Ida som ser både vacker och skör ut, med ett par alldeles för stora och grova armékängor på fötterna. De börjar sakta att lära känna varandra, Midas försöker hjälpa henne och Ida nystar upp en efter en alla Midas hårda knutar inom sig.
Tillsammans letar det efter ett botemedel medan deras vänskap växer till något starkare och glaset kryper upp på Idas ben och lämnar henne genomskinlig och förlamad.

Ur boken: Hennes tår var glas rakt igenom. slätt, genomskinligt, blänkande glas. Glimmande halvmånar av ljus kantade varje nagel och varje veck mellan tålederna. Silverprickarna på överkastet, som han såg tvärs igenom tårna, suddades ut till metallisk rök. Fotbladet var också av glas, men det var mörkare och blev mindre och mindre genomskinligt tills det före vristen gick över i hud: matt och hudfärgad som vilken hud som helst. Och ändå... de där centimetrarna som utgjorde övergången facinerade honom ännu mer än tårnas kompakta glas. Ben framträdde svagt inuti fotbladet för att sedan bli skarpa och liljevita närmare vristen, där ingen förändring ägt rum, medan de på vägen dit sveptes in allt tätare av lager av genomskinliga röda ligament. I fotvalvets båge hängde strimmor av blod fångade likt virvlar i en spelkula.

Denna bok är underbar! så vackert berättad. Jag älskar alla underliga varelser i boken som; självlysande maneter lika stora som segel i haven, albinodjur och de otroligt söta malvingade boskapen! jag älskar idén om en ko, lite större än en fingerborg flyger runt med blåa insektsvingar på ryggen. Flickan med glasfötter är en av de bästa kärlek/fantasy romanerna jag läst på länge!
Jag ger Flickan med glasfötter 5 av 5 bubblor.
Skriven av Tina Stammel.

 Systrarna Lennie och Bailey har alltid stått varandra väldigt nära, särskilt eftersom deras pappa aldrig funnits med i deras liv, och deras mamma övergivit dem när de bara var några år gamla. De bor tillsammans med deras mormor och deras galna morbror Big, och är allt ifrån en normal familj. Och Lennie har alltid stått lite i skuggan av sin syster, men Bailey har liksom alltid funnits där för att ordna upp allt. En dag när Bailey står och övar in för nästa skolpjäs så ramlar hon bara ihop. En hjärtattack, och hon dör. Hennes vänner och familj blir förlamade av sorg. Lennies liv slårs i spillror, hur ska hon överleva utan sin älskade syster? Så träffar hon Joe. Joe, som spelar trumpet, gitarr, och alltid har ett leende på läpparna. Med honom så kan Lennie skratta och må bra, även om verkligheten snart hinner ikapp. Men så börjar Baileys pojkvän Toby att vara hemma hos hennes familj. Lennie får veta att Bailey har haft vissa hemligheter för henne. Hon hade inte berättat att hon var gravid, att hon skulle gifta sig med Toby! Bailey som alltid velat söka till Juliard, inte bli en tonårsmorsa. Lennie hittar också papper som tyder på att Bailey försökt att spåra deras mamma. Mitt i all förvirring så känner Lennie och Toby en stark dragning till varandra, som om deras sorg för dem samman.

 Jag fastnade direkt för morbror Big, en väldigt ovanlig man, med många roliga små egenheter. Även mormodern har en väldigt personlig stil, och jag tyckte väldigt mycket om henne från början till slut.

 Jag tyckte mycket om boken, den är prosalyriskt skriven och har med små texter som Lennie skriver på olika ställen, tex; (på en plastmugg i blåsten på main street) De här små texterna är alla väldigt vackra, de berättar ofta minnen om Bailey och Lennie ifrån deras barndom. Jag ger Himlen börjar här 4 av 5 bubblor.

 Skriven av Sara Forsman

Regi: Nathan Greno och Byron Howard

Rapunzel (röst; Mandy Moore) är inlåst i ett torn av en kvinna som kallar sig hennes mamma. Men egentligen så är Rapunzel den försvunna prinsessan. Kvinnan kidnappade Rapunzel för att hennes hår kan hela och föryngra, och egentligen är kvinnan en gammal gumma som tack vare rapunzel håller sig ung. En dag så hittar tjuven Flynn Rider (röst; Zachary Levi) tornet när han är på flykt ifrån slottets soldater eftersom han stulit den försvunna prinsessans krona. Han klättrar upp i tornet för att gömma sig. Rapunzel har aldrig satt sin fot utanför tornet eftersom hennes "mamma" har förbjudit henne. Så när hon får syn på Flynn så slår hon ner honom med en stekpanna. (Denna stekpanna får sedan en stor roll i resten av filmen)

Rapunzel har en dröm om att få se de svävande ljusen som dyker upp på hennes födelsedag varje år. Vad hon inte vet är att det är kungaparet som sänder upp dem varje år i hopp om att deras förvunna dotter en dag ska komma tillbaka. Rapunzel och Flynn inleder ett avtal: Flynn får tillbaka kronan som Rapunzel gömt, i utbyte mot att Flynn tar Rapunzel till de svävande ljusen. Så börjar en fartfylld och rolig resa som förändrar deras liv.

Rapunzel slits hela tiden mellan att lyda sin mamma och leva sitt liv. Hon har en spudlande personlighet och är väldigt fint animerad.
Flynn Rider är en näsfixerad och trots allt en omtänksam tjuv. Han är sjävlsäker och förstår inte varför Rapunzel är helt imun mot hans charm.
Sidokaraktärerna, som t.ex. den hundlikande hästen Maximus och den beskyddande kameleonten Pascal bidrog till många skratt under filmen med sina underbara personligheter.

Trassel är Disneys 50:de film och lever verkligen upp till förväntningarna. Enligt oss är Trassel den roligaste Disneyfilmen hittills och man kunde knappt äta eller dricka under filmen eftersom man hela tiden började gapskratta. Den är annorlunda animerad med den galma Disney charmen finns kvar. Trassel bygger på Bröderna Grimms berättelse Rapunzel.
Vi ger Trassel 5 av 5 bubblor.

Skriven av Tina Stammel och Sara Forsman.

Engelska skolpojkar mellan 6 och 12 år kraschar med ett flygplan på en liten ö mitt ute i havet. Alla vuxna dör i kraschen.

Där på ön bildar pojkarna lagar och utser Ralph som ledare, Ralph är 12 nästan 13 år och förnuftig för sin ålder. Vid sin sida har han Nasse, en tjock pojke med astma, Nasse är väldigt smart för sin ålder men de andra pojkarna tycker att han är töntig och dum. Och så Jack; ledare för gosskören och en mycket stolt och bestämd pojke.

Till en början går det bra, livet är som en semester, bada i kristall blått hav som är varmare än blodet, äta tropiska frukter och lata sig i solen. De bestämmer sig för att tända en eld som alltid ska brinna uppe på ett berg för att få en röksignal så att någon båt ska komma och rädda dem. Först är pojkarna duktiga på att hålla elden brinnande men när Jack får veta att det finns vilda grisar på ön vill han jaga och döda en och får med sig ett flertal – däribland eld-vakterna- med sig och de ger sig ivrigt och blodtörstigt iväg. Under tiden får Ralph och Nasse syn på en båt långt ute i havet och de tror att räddningen är nära, men på berget syns ingen rök. Elden har slocknat.

Allt eftersom tiden går utan de vuxnas ledning glömmer pojkarna bort det de lärt sig om skillnaden mellan rätt och fel. Konsekvenserna blir förödande.
"we did everything grown ups would have, why didn't it work?"

Jag älskar konceptet i boken; konsekvensen av vad som händer när barn inte får vuxen tillsyn. Den här boken är mycket tänkvärd, vad mänskligheten kan bli utan sina strama regler och sin moral – sin mänsklighet. Flugornas herre är en av sitt slag.  Jag ger flugornas herre 4 stora och en liten bubbla av 5 bubblor.

Finns även som film. Jag har bara sett den första filmatiseringen, men det finns även en nyare version som kom ut 1990. Den verkar väldigt bra och fångar nog grymheten och fruktan mycket bättre än den första.

Allmänt: flugornas herre är en stor klassiker. Första filmatiseringen kom ut 1963 i svartvitt.
Skriven av: Tina Stammel.